Bugg är en folklig och populär sällskapsdans och är relativt enkel att lära sig. Musiken har traditionellt varit dansbandsmusik, men numera går buggar man till de flesta populära låtarna i olika genrer. Bugg går ganska snabbt, ca 120-180 BPM, och alltid i fyra fjärdedelstakt.

Ursprung

Namnet kommer ursprungligen från jitterbug som är ett samlingsnamn för flera olika swingdanser såsom lindy hop och east coast swing. Därefter har jitterbug inspirerat många andra danser som 50-talsrock och boogie-woogie. Den svenska buggen har sitt ursprung från 1968, då en dansskola i Gävle började ge kurser i bugg. Det dröjde dock ytterligare tio år innan buggen kom till Stockholm 1978. Innan dess var det rock’n’roll som dansades och den liknade bugg. Medan lindyhop och liknande dansas snabbt på 8 taktslag i upp till ca 300 BPM, så dansas bugg på fyra taktslag och har ingen akrobatik. (Det är endast i tävlingsbugg som det tillåts viss akrobatik.) Buggen har sedan utvecklats med tiden och har olika stilar.

Hur dansar man?

Dansparet dansar vända mot varandra och håller varandra lätt i händerna eller bara i den ena handen. I grundstegen betonas slag 1 och 3 med högerfoten. Slag 2 och 4 med vänsterfoten blir då obetonade. Båda förare och följare dansar alltså likadant och börjar med högerfoten, går först ifrån varandra bakåt på första slaget för att sedan mötas vid varandras vänstra sida på slag 3. Vänsterfoten används som mellansteg. Utifrån dessa grundsteg är det sedan fritt för föraren att improvisera dansen precis som man vill med snurrar och turer. I bugg finns alltså inga fasta turer och snurrar som i lindy hop där det oftast finns en koreografi. Hos EBBA kan man gå en grundkurs innan man går ut på dansställen.

Vett och etikett på dansgolvet

Det finns ingen direkt klädkod. Man bör dock tänka på att klä sig ledigt och bekvämt, eftersom man blir varm av några timmars dans. Många tar med sig en extra tröja att byta med i pausen, för att någorlunda behålla sin fräschör. Den viktigaste regeln är att följa dansriktningen som alltid går motsols på dansgolvet. Efterföljs regeln så undviker man nämligen eventuella krockar med andra par. Tempot går ofta snabbt utåt kanterna och långsamt i mitten.

Musikstilen varierar men alternerar snabba bugglåtar med långsamma låtar som vanligtvis dansas som foxtrot. Att dansa “en dans” brukar innebära två låtar på raken med en danspartner som du bjudit upp eller bjudits upp av. På vissa håll i landet är det rentav fyra låtar, två snabba och två långsamma.

När det gäller uppbjudningar, så är det numera gammaldags att herren bjuder upp damen. Alla får naturligtvis bjuda upp alla och det behöver heller inte vara olika kön på paren. Därför talar man heller inte om “herrar” och “damer”, utan snarare om förare och följare, eftersom föraren lika gärna kan vara en dam och följaren kan vara en herre. Det är också oartigt att tack nej till vem som helst. Är man ute och dansar, så är det normalt att byta danspartner med jämna mellanrum. Enda anledningen då man som följare har rätt att neka är om föraren är märkbart berusad eller otrevlig på något sätt. Den enda dansen som per etikett är “bokad” för ens egen livspartner (eller date för kvällen?) är första och sista dansen.

Flamencon är en konstform som innehåller både dans, sång och musik. Det som är mest karakteristiskt för flamencon är den stolta hållningen, de starka känslorna, stampande fötter och klappande händer. Men även dess tillhörande klädstil med långklänning, klackskor och stolta kroppshållning. Äkta flamenco skor är försedda med järnnubbar som ger en extra effekt i stampandet.

Det är en speciell känsla att se och uppleva en riktig flamencouppvisning, det är glädje, sorg, skratt och gråt i ett och samma andetag.

Ursprung

Man vet inte exakt flamencons ursprung. Man tror att den har rötter från Spanien. Tittar man närmare så kan man även urskilja ursprung från både den muslimska, judiska och romska kulturen. Många hävdar också att den har ursprung från Grekland, Marocko och medelhavsländerna. Flamencon förknippas med andalusien i Spanien och det är här den har utvecklats de senaste femhundra år. Ursprungligen så var det endast sången men tids nog så kom gitarren och dansen.

Flamencon var som mest populär mellan 1800-talets mitt och fram till 1920-talet.

Olika former av flamenco

Det finns flera former av flamencon. Några av dom är soleares, alegrías och zapateado.

Soleares är den formen som anses vara ursprunget till flamencon. Det är en tre eller en fyrradig textrad som innehåller rim eller halvrim mellan orden i textraden. Ofta handlar texterna om romantik, sorg och död. Dessa sånger framförs i lugnt tempo. Det innebär inte att dansen blir lugn. Det är mycket känsla i dansen.

Alegrías har en gladare ton och går i 12-takt. Denna formen är glädjefylld och har lättsamma texter och en mer erotisk typ av dans.

Zapateado är den formen av flamencon som kännetecknas av dom hårda fotstamparna och handklapparna.

På flamenco.nu kan man b la läsa mer om flamencon och flamencon i Sverige.

Dansen

Det är både män och kvinnor som dansar flamenco men det är inte en pardans i den bemärkelsen. Mannens dans är mer strikt och de har mer rytmiska stampar än vad kvinnorna har. Man brukar säga att mannen dansar från midjan och nedåt. Han har en stolt hållning och ett starkt känslouttryck. Kvinnorna har ett mer feminint uttryck i dansen. Framförallt ska hon vara sensuell i sin dans och hon rör mycket på överkroppen, armarna och händer. Dansen är ofta mycket komplicerad. Det kan vara upp till ett tiotal personer som hjälper till med fingerknäppningar och handklappningar, dom kallas palmeros. Dom är experter på rytmer och har upp till 80 grundrytmer som dom ska kunna.

Musiken

Sången ackompanjeras oftast av gitarr eller cajon. Vissa sånger ska dock sjungas a cappella.

Cajon är en typ av slagverksinstrument och ser ut som en låda. Man sitter på själva lådan och slår med händerna på lådans ena sida. Man stampar och klappar eller knäpper med fingrarna i takt till musiken. I vissa typer av flamencon t ex fandangon används kastanjetter. Det är en typ av skallerinstrument som är gjort av kastanjeskal. Kastanjeskalen är urgröpta och man har dom mellan tummen och övriga fingrar. De används vid dansen och slås ihop i takt till dansen.

Vals är en pardans i tretakt som har en lång historia och som det finns flera varianter av. Valsen dansas till musik med tre slag i takten, ofta med betoningen på första slaget. Vals är relativt enkelt att lära sig för många och det är därför den är så populär. Den kan dansas i helt olika sammanhang såsom folkdans, s k tiodans samt även inom argentinsk tango. (mer…)

Balett och Capoeira är två danstyper med en gammal historia. Det danserna har gemensamt är att de utvecklats i olika former sedan dess och att de fortfarande utövas. Balett är viktigare för dagens danser än man kan tro då baletten faktiskt är ursprunget till väldigt många av de danser som idag dansas i den västerländska kulturen. (mer…)

Dansen i Sverige fick ett riktigt uppsving  i och med att tv-programmet Let´s Dance började visas på TV4. I Sverige började det visas 2006 och har ägt vårens fredagar på TV4 och svenskarna har bänkat sig framför tv:n för att se sina favoritkändisar gå från nybörjare till fullfjädrade proffs på dansgolvet. (mer…)

Dans har varit en viktig del för människan genom årtusendena och fortsätter vara en viktig del av våran värld än idag. Dans är och har varit en viktig del i den religiösa kulten och med tiden så har allt fler olika former av dans utvecklats. (mer…)

Det finns flera olika typer av foxtrot. Vi har en variant i Sverige och den skiljer sig rätt mycket från den som finns i England och USA. Den svenska versionen kom att utvecklas från två skådespelare. Det var Harry Fox som kom att bli den som tillsammans med sin dansös Yansci Dolly satte grunden för foxtrot. (mer…)