subscribe: Posts | Comments

Att dansa bugg

Kommentarer inaktiverade för Att dansa bugg
Att dansa bugg

Bugg är en folklig och populär sällskapsdans och är relativt enkel att lära sig. Musiken har traditionellt varit dansbandsmusik, men numera går buggar man till de flesta populära låtarna i olika genrer. Bugg går ganska snabbt, ca 120-180 BPM, och alltid i fyra fjärdedelstakt.

Ursprung

Namnet kommer ursprungligen från jitterbug som är ett samlingsnamn för flera olika swingdanser såsom lindy hop och east coast swing. Därefter har jitterbug inspirerat många andra danser som 50-talsrock och boogie-woogie. Den svenska buggen har sitt ursprung från 1968, då en dansskola i Gävle började ge kurser i bugg. Det dröjde dock ytterligare tio år innan buggen kom till Stockholm 1978. Innan dess var det rock’n’roll som dansades och den liknade bugg. Medan lindyhop och liknande dansas snabbt på 8 taktslag i upp till ca 300 BPM, så dansas bugg på fyra taktslag och har ingen akrobatik. (Det är endast i tävlingsbugg som det tillåts viss akrobatik.) Buggen har sedan utvecklats med tiden och har olika stilar.

Hur dansar man?

Dansparet dansar vända mot varandra och håller varandra lätt i händerna eller bara i den ena handen. I grundstegen betonas slag 1 och 3 med högerfoten. Slag 2 och 4 med vänsterfoten blir då obetonade. Båda förare och följare dansar alltså likadant och börjar med högerfoten, går först ifrån varandra bakåt på första slaget för att sedan mötas vid varandras vänstra sida på slag 3. Vänsterfoten används som mellansteg. Utifrån dessa grundsteg är det sedan fritt för föraren att improvisera dansen precis som man vill med snurrar och turer. I bugg finns alltså inga fasta turer och snurrar som i lindy hop där det oftast finns en koreografi. Hos EBBA kan man gå en grundkurs innan man går ut på dansställen.

Vett och etikett på dansgolvet

Det finns ingen direkt klädkod. Man bör dock tänka på att klä sig ledigt och bekvämt, eftersom man blir varm av några timmars dans. Många tar med sig en extra tröja att byta med i pausen, för att någorlunda behålla sin fräschör. Den viktigaste regeln är att följa dansriktningen som alltid går motsols på dansgolvet. Efterföljs regeln så undviker man nämligen eventuella krockar med andra par. Tempot går ofta snabbt utåt kanterna och långsamt i mitten.

Musikstilen varierar men alternerar snabba bugglåtar med långsamma låtar som vanligtvis dansas som foxtrot. Att dansa “en dans” brukar innebära två låtar på raken med en danspartner som du bjudit upp eller bjudits upp av. På vissa håll i landet är det rentav fyra låtar, två snabba och två långsamma.

När det gäller uppbjudningar, så är det numera gammaldags att herren bjuder upp damen. Alla får naturligtvis bjuda upp alla och det behöver heller inte vara olika kön på paren. Därför talar man heller inte om “herrar” och “damer”, utan snarare om förare och följare, eftersom föraren lika gärna kan vara en dam och följaren kan vara en herre. Det är också oartigt att tack nej till vem som helst. Är man ute och dansar, så är det normalt att byta danspartner med jämna mellanrum. Enda anledningen då man som följare har rätt att neka är om föraren är märkbart berusad eller otrevlig på något sätt. Den enda dansen som per etikett är “bokad” för ens egen livspartner (eller date för kvällen?) är första och sista dansen.