subscribe: Posts | Comments

Danslärare fanns på lärosätena

Kommentarer inaktiverade för Danslärare fanns på lärosätena
Danslärare fanns på lärosätena

De ideal som växte fram under renässansens tid och 1600-talet lade grunden för att det skulle finnas danslärare på lärosätena i Sverige. Medborgaren idealiserades och det som kom att bli idealet var en medborgare med sund själ och kropp. Under 1600- och 1700-talet utvecklades skickligheten i dans till att bli mer nödvändigt för de bildade. Danslärarna var endera anställda vid ett universitet, på den tiden Uppsala eller Lund, eller reste runt på de adliga godsen. Allt för att lära ut sin dansskicklighet till den bildade befolkningen.

Idealen för adeln som på den här tiden kom från renässansen Italien vidare via Frankrike kom sedan upp till Sverige. Det handlade inte bara om dans utan även om att fäkta, rida, musicera, teckna och sedan kunna föra konversationer på flera språk. De första dansmästarna kom från Frankrike och tog med sig dansens ädla konst från sitt hemland. Sverige fick för första gången möta på danser som gavott, menuett , danser där flera par dansade med olika steg och figurer som var lånade av balett. Danserna var mer avancerade än de som tidigare dansats i Sverige. Det var inte bara för sällskapet och att det skulle passa idealet som det lärdes ut dans. För de som var militärer ingick det danskurser även här. Nu handlade det om att dansen sades göra att soldaterna fick bättre kroppskontroll och därigenom blev bättre ute i fält. Danslärarna fanns kvar på lärosätena fram till mitten av 1800-talet. Under 1600-talen när danslärarna gjorde sin entré på lärosätena var den politiska ledningen rädda att den yngre adeln skulle lämna Sverige om inte dans erbjöds som utbildning. På tiden när dansmästarna kom till universiteten fick inte kvinnor studera. Männen dansade under lektionerna med varandra. Det var inte bara dans som erbjöds utan det anställdes även fäktmästare, ridmästare, ritmästare och musikmästare. Allt för att passa adelns tycke och behov. Självklart anställdes även lärare som lärde ut de språk som under den tiden var moderna och det var italienska, spanska och franska som var på modet. Dansen hade tagit sig till universiteten för att nöja adeln, men studierna var öppen för alla. För kvinnorna på den här tiden var det privat undervisning i hemmen som gällde. Nu kom dansmästarna hem och det var viktigt även för kvinnorna att kunna hantera dansens ädla konst. Kulturen när det kom till dans på den här tiden sa att män och kvinnor skulle vara jämlika i konsten att kunna dansa.

Dansen blir syndig

Dansen blir syndig

När frikyrkorna började vinna mark i Sverige under den senare delen av 1800-talte började dans anses vara syndig. Det var inte bara kyrkan som kritiserades utan även dans där ofta dryck och osedlighet ansågs vara från djävulen. På platser i Sverige där frikyrkor vunnit mer anhängare kunde det leda till att ungdomar förbjöds att dansa. På de flesta ställen var det ändå tillåtet och den traditionella kyrkan hade fortfarande majoritet runt om i landet. Även prästerna deltog på festerna och dansade glatt med de andra gästerna. När industrialiseringen kom fick dansen konkurrens av de nya arbetsförhållandena. Inne i städerna var det långa arbetsdagar och det fanns helt enkelt inte längre något tid för dans när även bio och andra nöjen började bli populära.